saknar någon att säga godnatt till...
Kärlek som bara är kärlek.
Jag söker en otvingad kärlek, en kärlek som inte finns men som plötsligt en dag ringer på dörren. Som upptäckten av en miljoncheck som hamnat fel och hittas i morgontidningen. Ungefär där reklambladet brukar smygas in. En sån där kärlek där vi klär av varandra genom att möta blickar. Som skickar signaler genom hela mitt nervsystem och bygger vägarbeten den rätta vägen förbi hjärnan, leder omvägen förbi hjärtat runt, runt. En sån där kärlek som gör att man inte kan få bort leendet hur mycket man än försöker när man ska vara allvarlig. Som gör att jag vill äta blodpudding fast jag hatar det, bara för att bevisa att jag vågar. Som känns som att åka fritt fall varje gång jag ringer på hans dörrklocka. Ni vet sån där kärlek som gör att man kan leva på en kanelbulle om dagen när man sitter på café och tittar honom i ögonen, bara för att man är så mätt på kärlek. Man vill somna klockan åtta på kvällen bara för att njuta av alla timmar mot hans bröst tills väckarklockan ringer. Jag vill spela yatzi och ha kuddkrig, jag vill gå promenader hand i hand, jag vill kyssas så länge att jag tappar andan.
En varm uppriktig famn som håller om och aldrig släpper, som ger och vill ta emot kärlek. All min kärlek. Mina bra och dåliga dagar. Någon som jag kan se upp till och vara stoltast över i hela världen. Någon som rak i ryggen visar upp mig för sin omvärld och håller mig närmast. Nån som håller mig i handen och nere på jorden när jag svävar iväg. Nån som kysser mig när jag är osminkad och tycker jag ändå är den vackraste han vet. Nån som vill leva i drömmen med mig och ha världen som lekplats. Nån som har mål och värderingar och står för dem till hundra procent. Nån som väcker mig med en kyss i nacken på morgonen och äter glass till frukost i en varm dubbelsäng. Nån som skriver jag älskar dig i word på min dator som jag ser när han gått till jobbet. Nån som vill äta på dyra restauranger där vi delar på en varmrätt för att vi egentligen inte har råd, men bara för att vi vill sitta i dunklet vid ett tvåmannabord och snudda med varandras fötter under bordet. När det känns som man är en, du och jag. Bara vi alltid. Nån som är min och kan övertyga mig att aldrig behöva tvivla på att det är ett faktum. Ni vet, otvingat, kärlek som bara är kärlek.
